Frågor och svar kring läget i den mekaniska skogsindustrin och bioindustrin

Vi har samlat frågor och svar kring läget i den mekaniska skogsindustrin och bioindustrin. Material om avtalsläget hittar du också här.

1. Vem förhandlar och avtalar om kollektivavtalen för Industrifackets avtalsbranscher?

Industrifacket förhandlar och ingår kollektivavtalen för förbundets avtalsbranscher.

2. Vad innebär arbetsgivaroganisationen Skogsindustrin rf:s beslut att dra sig från kollektivavtalen inom den mekaniska skogsindustrin och bioindustrin?

Det innebär att Skogsindustrin rf inte deltar i förhandlingarna om nya kollektivavtal efter att nuvarande avtal löper ut. Kollektivavtalet för den mekaniska skogsindustrin löper ut i slutet av år 2021 medan kollektivavtalet för bioindustrin gäller fram till slutet av februari 2022.

Skogsindustrins beslut påverkar inte Industrifackets verksamhet. Industrifacket förhandlar och ingår kollektivavtalen för förbundets avtalsbranscher och bevakar medlemmarna intressen även i fortsättningen.

3. Vad kommer Industrifacket att göra nu?

Industrifacket kommer att göra de utredningar och analyser som krävs och utgående från dessa utarbeta lösnings- och verksamhetsmodeller för att trygga framtiden för kollektivavtalsverksamheten.

Vi har gott om tid. Kollektivavtalet för den mekaniska skogsindustrin löper ut i slutet av år 2021 medan kollektivavtalet för bioindustrin gäller fram till slutet av februari 2022.

4. Kan arbetsgivaren när som helst säga upp kollektivavtalet?

 Nej. Man gör kollektivavtal för en viss tidsperiod. Man kan inte riva upp dem innan det datum som är fastställt som avslutningsdatum för ifrågavarande avtal.

5. Vad ska man göra om arbetsgivaren föreslår förhandlingar om kollektivavtalet?

På arbetsplatserna ska man inte ingå avtal som ersätter kollektivavtalet. Vänd dig till Industrifacket för direktiv, hjälp och vägledning.

Du kan vända dig till ombudsmännen vid Industrifackets trävarusektor, regionkontoren eller förbundets infonummer 020 690 447.

6. Varför är det viktigt med att det finns kollektivavtal?

De branschvisa kollektivavtalen utgör det viktigaste skyddet för arbetstagare i arbetslivet. I avtalen fastställs flera rättigheter och förmåner för arbetstagarna samt tillvägagångssätt som inte finns snedskrivna i lagtext.

7. Vad är skillnaden mellan kollektivavtal och lag när det kommer till arbetstagarens rättigheter?

I kollektivavtalen fastställer man flera rättigheter och förmåner som inte fastställs i lagen. Exempel på dessa är:

1. Lägsta lönenivå.
2. Lönebelopp, som tryggar en utkomst som i proportion till yrkeskunskap och utbildning.
3. Semesterlön.
4. En räkningsmodell för semesterlönen som är överskrider lagen.
5. En sjuklön som är betydligt bättre än lagstadgad sjuklön.
6. Lön under föräldraledighet.
7. Lön för vård av sjukt barn.
8. Lön för förlängd sjukledighet.
9. Söckenhelgsersättning.
10. Tillägg för skiftesarbete, miljötillägg, jourtillägg och andra ersättningar.
11. Tjänsteårstillägg.
12. Reseersättning och dagpenning.
13. Möjlighet till flex i arbetstiden.
14. Förtroendemannasystemet som garanterar förtroendemannens
    a) verksamhetsmöjligheter
    b) anställning
    c) rätt till information
    d) rätt till utbildning
    e) ersättning för förtroendeuppdraget
15. Förhåhandlingsordningen gällande kollektivavtal.
16. Omfattande möjligheter till lokala avtal på arbetsplatsen.
17. Systemet för uppbärande av medlemsavgifter

8. Kan problem fixas genom lagstiftning om det inte finns ett kollektivavtal?

Nej, det kan det inte. Till exempel är det inte möjligt att täcka de branschbundna delfaktorerna som tillägg för skiftesarbete med en lagstadgad minimilön. Det är förnuftigare att skriva in dem i kollektivavtalet.

Lagstiftningen ligger i de politiska beslutsfattarnas händer. Det är inte bra om politikerna tar över beslutsfattandet i arbetslivet från de förbund som representerar arbetsgivare och arbetstagare. Då skulle besluten grunda sig på politikernas ideologi och viljor och branschernas karaktär skulle inte tas i beaktan på samma sätt

9. Vad händer med det allmänbindande avtalet om det inte finns ett rikstäckande kollektivavtal?

Avtal är inte allmänbindande om det inte finns ett rikstäckande avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationen. Det gynnar varken arbetstagare eller företag. Löneutvecklingen och anställningsvillkoren kan börja skilja sig allt mer mellan företagen. Ojämlikheten mellan arbetstagarna ökar. Risken för att arbetsgivare försummar sina förpliktelser, osund konkurrens och lönedumpning ökar.

Då allmänbindande kollektivavtal saknas ökar oron för att antalet utsända arbetstagare från utlandet som inte är medlemmar i facket eller personer som söker sig till Finland för att jobba för en mycket låg lön att växa.

Då skulle företag som anlitar inhemsk arbetskraft och de anställda vid dem förlora på det. Lönedumpning och försämrade arbetsvillkor leder till osund konkurrens mellan företagen. Det krävs mer för resurser för arbetstagarnas intressebevakning. Dessutom kan det leda till arbetsfreden blir lidande.

10. Blir allt mer flexibelt om det inte finns ett rikstäckande kollektivavtal?

Nej, tvärtom. Utgående från rikstäckande kollektivavtal kan man i en större utsträckning avtala om arbetstider och semester än då man endast utgår från lagen.

Företagsvisa kollektivavtal kan inte vara allmänbindande även om företaget skulle verka i hela landet. Företagen har betydligt sämre chanser att avvika t. ex från semesterlagen, lagen om arbetstid eller lagen om samarbete på arbetsplatsen om de rikstäckande avtalen förhandlas fram mellan förbund som representerar arbetstagare och arbetsgivare i hela landet.

11. Vad händer med arbetsfreden och fredsplikten om det inte finns ett rikstäckande kollektivavtal?

Om man inte ingår ett rikstäckande kollektivavtal leder det till att arbetsfreden och dess motsats, arbetskonflikterna, flyttar över till arbetsplatserna. Då är det mer sannolikt att arbetskonflikterna på lokal nivå – på ett företag eller en specifik arbetsplats – ökar.

12. Borde man oroa sig för konkurrenskraften efter Skogsindustrin rf:s utspel?

Ja, det borde man. Kollektivavtalen och förhandlingarna mellan arbetsmarknadsparterna har möjliggjort utvecklingen av vår välfärdsstat. Stabiliteten och har bidragit till samhällsfreden, vilket i sin tur är en betydlig fördel för Finland i den internationella konkurrensen.

Om man i utvecklingen av arbetslivet och samhället i stort frångår från en modell som bygger på förhandlingar och avtal, kan man lätt hamna i en situation där konflikterna i arbetslivet ökar. Då går konkurrenskraften som skapas av stabiliteten i samhället förlorad.

Skogsindustrin rf:s meddelande om att de inte längre förhandlar om kollektivavtal äventyrar samarbetet och ökar precis inte på tilliten på arbetsmarknaden.

13. Vad utgör den juridiska grunden för kollektivavtalen?

Grunderna till den juridiska grunden bakom kollektivavtalen går att finna i FN-organet Internationella arbetsorganisationen ILO:s avtal om organiseringsfrihet och kollektiv förhandlingsrätt. Enligt dessa avtal har arbetstagarnas organisationer rätten att definiera och sträva efter att förbättra arbetsvillkoren för arbetstagarna de representerar genom kollektivavtal.

Finland är medlem i ILO och bunden till att följa ifrågavarande avtal. Samma rättigheter finns också nedskrivna i Finlands grundlag.

14. Vad strävar Skogsindustrin efter då de nu drar sig ur kollektivavtalsförhandlingar?

De vill gynna företagens ställning på bekostnad av arbetstagarna. Målet är också att försämra arbetstagarnas ställning och minska på fackets inflytande.

15. Vad är det bästa sättet att försvara och främja arbetstagarnas rättigheter och utkomst inom Industrifackets avtalsbranscher?

Det bästa sättet att driva arbetstagarnas intressen är att

1. gå med i Industrifacket
2. försäkra sig om att arbetskamraterna också är medlemmar och
3. se till att Industrifacket verkar på arbetsplatsen genom förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige.

Ju högre organiseringsgrad, desto starkare förhandlingsposition har arbetstagarna i förhållande till arbetsgivaren.

Nu är det viktigare än någonsin att vara medlem i facket!

16. Var får jag mer information?

Du kan vända dig till ombudsmännen vid Industrifackets trävarusektor, regionkontoren eller förbundets infonummer 020 690 447.

Följ med läget på Industrifackets webbplats, förbundets konton på sociala medier och Tekijä både på webben och i pappersform.