Industrifackets vice ordförande Lehtonen: ”Industrifacket kritiserar inte en enda låg- eller medelinkomsttagares löneförhöjning”

Industrifackets första vice ordförande Turja Lehtonen inledde sitt anförande inför Industrifackers fullmäktigemöte i Helsingfors med att påpeka att vi lever i en tid som präglas av kriser. Precis då coronakrisen började avta, inleddes ett fullskaligt anfallskrig i Europa då Ryssland den 24 februari gick till angrepp mot Ukraina.

– Kriget har chockat oss alla och våra tankar är hos Ukrainas folk. Finländarna har uttryckt sitt omfattande stöd för ukrainarna. Det har också vi, fackföreningsrörelsen, gjort. Ukraina lämnas inte ensamt.

Finland har även gjort ett stort försvarspolitiskt beslut i och med att statsledningen lämnat in en ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato.

– I krissituationer och i lägen där landet står inför stora beslut har facket visat att det stöder statsledningens beslut. Så även nu.

Lehtonen förde fram också att det är för tidigt att säga vilka konsekvenser kriget får för Finland. Vi har dock redan fått smakprov då el- och gasimporten till Finland avstannat. Likaså Fennovoimas kärnkraftsprojekt i Pyhäjoki.

– Nu är det ytterst viktig att vi får en ny pålitlig aktör som kan ta över. Vi måste utnyttja oss av alla redan existerande planer och vid behov göra en kopia av Olkiluoto 3, naturligtvis utan de misstag som gjordes i byggnadsskedet. Den förlorade kapaciteten måpste ersättas i sin helhet. Finland behöver kärnkraft speciellt nu då vi lösgör från rysk energi, sa Lehtonen.

Arbetsmarknaden i gungning

Det har även varit stormigt på arbetsmarknaden. Avtalsrörelsen har präglats av Skogsindustrins och Teknologiindustrins beslut att lämna förhandlingsborden.

– I motsats till vad arbetsgivarna trodde så har den senaste avtalsrörelsen gjort arbetstagarna enade. Vi har fått nya medlemmar. Inom den mekaniska skogsindustrin har organiseringsgraden vuxit med 15 procentenheter. Det var knappast det arbetsgivarlägret ville med sin ideologiska kamp mot arbetstagarnas kollektiva intressebevakning.

Lehtonen påpekade också att det är Pappersförbund som fått ta den största smällen när det kommer till arbetsgivarlägrets ideologiska kamp. Pappers strejk på UPM varade i hela 112 dagar.

– Det kan röra sig om en av de längsta strejkerna i finländska arbetsmarknadshistoria. Om Pappersförbundet inte hade klarat av striden skulle vi ha sett resultatet i alla branscher. Snart skulle arbetsgivarlägret krävt 150 timmar tilläggsarbete i linje med Pesonens och Wahlroos utspel.

Sista spåren av ”kiky” ska bort

Inflationen kan stiga till fem procent i Finland i år. Den så kallade allmänna linjen för löneförhöjningar under avtalsrörelsen har legat på runt två procent. Industrifackets viceordförande Lehtonen påminner om att avtalen blivit till i en situation där inflationsutsikterna sett betydligt bättre ut.

Lehtonen påpekade att det inom Industrifacket finns en oro kring hur löntagare som tjänar till exempel mellan 2000 – 3000 euro i månaden klarar sig i en situation där boende och transporter, för att inte tala om maten hela tiden blir dyrare. Det innebär att höstens löneförhandlingar förs i ett läge där det finns ett tryck på ordentliga löneförhöjningar.

Lehtonen anser att regeringen agerat rätt då man tagit till åtgärder för att stöda löntagarna. Som exempel nämnde Lehtonen beslutet att höja maximängden för avdrag för arbetsresor och kilometerersättningen. Industrifacket har också presenterat egna politiska lösningar för att trygga löntagarnas köpkraft.

–  I samband med konkurrenskraftsavtalet förde man över pensionsförsäkringsavgifter och arbetslöshetsförsäkringsavgifter på arbetstagarna. Det motiverades med att det stöder konkurrenskraften. Skulle det nu vara läge att en gång för alla bli av med Sipiläs ”kiky” och föra över avgifterna på arbetsgivarna igen, frågade Lehtonen.

Ett sådant beslut skulle förbättra köpkraften i ett läge där konkurrenskraften fortfarande är stark. Det skulle samtidigt möjligtvis minska på trycket på löneförhöjningar, menar Lehtonen.

Cent i ställer för procent

– Jag vill understryka: Vi i Industrifacket kritiserar inte enda löneförhöjning som små- och medelinkomsttagare får. De anställda i den offentliga sektorn har förtjänat en löneförhöjning precis som industriarbetarna. Vi kritiserar det sätt som man försöker nå löneförhöjningar i den offentliga sektorn och förlikningssystemets roll i det hela, sa Lehtonen.

Om förlikningsnämndens modell för offentliga sektorn blir verklighet kommer det att leda till en spiral av löneökningar som inte Industrifacket kan avbryta. Det kommer att hända om den offentliga sektorns höjningar binds samman med industrins nivå på ett sätt som leder till att den offentliga sektorn automatiskt alltid får ett större lönelyft.

Det här leder till en evighetsmaskin där förbunden är tvungna att utmäta det som finns att utmäta i systemet. Ur Industrifackets synvinkel innebär det att vi talar om löneförhöjningar runt 10 procent år 2027. Det leder till problem där ingen vill göra upp det ”första avtalet”.

Lehtonen riktade kritik mot att förlikningsnämnden inte i något skede frågat efter exportfackens synpunkter. Det borde man absolut ha gjort då nivån i förslaget är lagd uttryckligen utgående från exportens nivå.

– Låginkomsttagarnas köpkraft måste förbättras men det finns fiffigare sätt. Löneförhöjningar i cent i stället för procenthöjningar skulle kunna vara ett sätt. En sådan modell skulle gynna småinkomsttagare. Löneförhöjningar i euro och cent är väl motiverade också med tanke på inflationen. Då priserna stiger slår det mest mot låginkomsttagare, sa Lehtonen.