FFC: Regeringen utvidgar det lokala avtalandet på ett vårdslöst sätt

Regeringens riktlinjer om att utvidga möjligheterna till lokala avtal försämrar kraftigt de finländska arbetstagarnas anställningsvillkor och gör det möjligt att utnyttja utländsk arbetskraft på ett allt grövre sätt. Om möjligheterna till lokala avtal utvidgas okontrollerat, kommer det som tidigare har varit utnyttjande av arbetskraft i praktiken i fortsättningen att vara lagenliga lokala avtal.

I regeringsprogrammet står det att reformen av möjligheterna till lokala avtal ska göras i enlighet med det förhandlingsresultat som man uppnådde år 2016 och som Företagarna i Finland fällde. De riktlinjer som Arbets- och näringsministeriet offentliggjorde i dag försvagar dock i praktiken avtalsparternas ställning mycket kraftigare än det förslag som föll 2016.

Enligt regeringens planer ska det bli möjligt att ingå lokala avtal oberoende av vad man har avtalat om i kollektivavtalen beträffande avtalsparter. FFC:s arbetsmarknadschef Rami Lindström är oroad över att det lokala avtalandet blir mer komplicerat när arbetstagarna i fortsättningen kan ha flera representanter på samma arbetsplats.

– Arbetsgivaren kan ingå ett avtal med en majoritet av personalen, så att den här majoriteten beslutar om anställningsvillkoren för alla arbetstagare. Vid ett företag med till exempel tio anställda kan sex arbetstagare ingå ett lokalt avtal som slår fast löner eller vilotider för alla arbetstagare.

Lindström betonar att det blir omöjligt för parterna på arbetsmarknaden att övervaka att miniminivån på anställningsvillkoren uppfylls, om man utvidgar möjligheten att ingå lokala avtal till icke-organiserade företag.

– Samtidigt försvagas hela det finländska arbetsmarknadssystemet, kollektivavtalens täckning minskar och därigenom försämras finländarnas anställningsvillkor på lång sikt över hela linjen.

Den arbetsgrupp som har behandlat frågan om lokala avtal på trepartsbasis avslutade formellt sitt arbete redan i slutet av januari, men arbetsgruppen höll möten ännu i februari. Vid de här mötena gjorde man inga verkliga innehållsmässiga ändringar i förslaget.

Arbetsminister Arto Satonen har i offentligheten sagt att det har funnits en verklig möjlighet att påverka regleringen i trepartsarbetsgrupperna, även om regeringen håller fast vid de huvudlinjer som finns inskrivna i regeringsprogrammet. Det är en vacker idé, men den har inte förverkligats.

– De reformer som ingår i regeringsprogrammet och som skrotar arbetsmarknadssystemet drivs nu igenom med kraft och man försvagar rentav arbetstagarnas ställning mer än vad som står i regeringsprogrammet. Regeringen har hört arbetstagarnas oro, men har varken lyssnat på den eller beaktat den, betonar Rami Lindström.

I arbetsgruppen föreslog arbetstagarsidan till exempel att förtroendemännens ställning enligt lag ska erkännas också vid icke-organiserade företag, om arbetstagarna har valt en förtroendeman. Det gick arbetsgivarna inte med på. I stället vill man att lagstiftningen ska förbli oklar på den här punkten, så att företagarna också i fortsättningen kan bestrida förtroendemannens ställning och rättigheter.

FFC anser att lokala avtal kan vara ett bra sätt att beakta företagsspecifika situationer, men att det lokala avtalandet ska ske inom de ramar som kollektivavtalen slår fast och på det sätt som parterna har kommit överens om. Man måste också se till att det går att säkerställa miniminivån på anställningsvillkoren också i fortsättningen.

Arbetsgruppens betänkande sänds på remiss i februari. Regeringens mål är att lagförslaget ska gå vidare till riksdagen i juni.