FFC: En lagstadgad arbetsmarknadsmodell ökar instabiliteten på arbetsmarknaden
Fackcentralen FFC kritiserar regeringen för att äventyra den finländska arbetsmarknadsmodellen och försämra möjligheterna att rätta till ojämställdheten i lönerna. FFC anser att den lagstadgade arbetsmarknadsmodell som regeringen föreslår är onödig och hotar riksmedlarens oberoende och opartiskhet.
Internationella förpliktelser som är bindande för Finland förutsätter att systemet för medling i arbetstvister fungerar på ett korrekt sätt och att parterna i arbetstvisten kan lita på systemet. Det betonar fackcentralen FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.
– Regeringen håller nu på att ändra lagen utan att arbetsmarknadens parter har en gemensam syn på saken. Det försämrar riksmedlarens möjligheter att sköta sina uppgifter och försvagar parternas förtroende för medlarens verksamhet.
Regeringen vill ingripa i arbetsmarknadsparternas möjligheter att avtala om branschspecifika anställningsvillkor och begränsa verksamheten vid medlingsinstitutionen, som i väsentlig grad hänger ihop med avtalsförhandlingarna.
– Regeringen äventyrar det arbetsmarknadssystem som baserar sig på avtalsverksamhet. När arbetsmarknaden politiseras, påverkas den av förändringar i det politiska klimatet, vilket kan leda till instabilitet på arbetsmarknaden och därmed i hela samhällsekonomin, påpekar Eloranta.
Den lagstadgade exportdrivna arbetsmarknadsmodellen har beretts i den arbetsgrupp som har behandlat systemet för medling i arbetstvister. Löntagarnas centralorganisationer FFC, Akava och STTK anmälde avvikande mening till arbetsgruppens betänkande.
I betänkandet föreslås att lagen ska kompletteras med en bestämmelse om att medlaren för att trygga samhällsekonomin och övrigt allmänintresse ska förfara så att lönebildningen fungerar så bra som möjligt och så att arbetsmarknadens funktionsduglighet inte äventyras. Enligt betänkandet är syftet med bestämmelsen att trygga samhällsekonomin, det allmänna intresset och arbetsmarknadens funktionsduglighet.
– Förslaget skulle innebära att man på lagnivå skriver in de principer som riksmedlaren redan hittills har följt i sin medling. Det finns alltså inget egentligt behov av en sådan lagstiftning, konstaterar Jarkko Eloranta.
Även om det i betänkandet konstateras att avsikten bara är att befästa medlingsverksamheten som den fungerar i dag, kan konsekvenserna och den framtida tillämpningspraxisen bli oförutsägbara.
– Det här innebär en stor risk för i synnerhet utvecklingen av lönejämställdheten mellan könen, om möjligheterna att korrigera ojämställdheten inom lönesättningen försämras, säger Eloranta.