En vanlig jobbare bland andra –
4. Hos oss är alla med i facket
Det finns många anledningar att gå med i Industrifacket. I fackförbunden är en del av medlemmarna med av ideella skäl och anser att verksamheten är samhälleligt viktig. Många går med i fackförbundet av gammal vana. Somliga tänker mer på intressena: vilka fördelarmed att vara medlem i fackförbundet finns det. I det här fallet visar sig relationen till facket som en trygghet, en försäkring och medlemskapet som enkundrelation. För många är det en självklarhet att gå med i ett fackförbund.
Medlemmarna litar på Industrifacket som förhandlare av avtal och de följer med fackets verksamhet. Medlemskapet ger trygghet och stöd. Detta säger de allra flesta av medlemmarna. Av medlemsundersökningens resultat framgår också när och varför man blir medlem i fackförbundet. Skälen är ofta relaterade till hotet om konfliktåtgärder, ett upplevt missförhållande arbetsplatsen eller osäkerhet i arbetslivet.
– Kollektivavtalet följdes inte och det gällde att få ordning på saker, säger en medelålders kvinna som arbetar i trävarubranschen.
– Jag märkte att marknadsläget håller på att bli så pass dåligt att det för säkerhets skull är bäst att gå med, säger en ung metallkvinna.
Förtroendemannens stöd på arbetsplatsen upplevs som en viktig medlemsförmån: hälften (49 %) av respondenterna tänker så. När saker och ting sköts på arbetsplatsen missförhållanden åtgärdas och problem blir lösta, sköter förtroendemannen sitt förtroendeuppdrag bra. Många huvudförtroendemän gör årtionden av bra arbete, när de representerar gänget med skicklighet, kunskap och erfarenhet.
När det gäller andelen närstående som är medlemmar i ett fackförbund är resultatet under förväntan. Rätt många av alla respondenter (43 %) meddelar att deras make/maka eller partner är medlem i ett fackförbund. Hos en sjundedel (15 %) är ingen närstående medlem i ett fackförbund och lika många vet inte om saken.
Studier visar att samhällelig aktivitet förs vidare från generation till generation. Detta innebär till exempel att rösta i val och vara aktiv i olika organisationer.
Arbetarklass – och delvis medelklass
När vi tittar på industriarbetarnas fackliga organisering, finns det två viktiga frågor som lyfts fram, nämligen klassidentifiering och politisk orientering. Upplevelsen av att tillhöra en samhällsklass förklaras av ekonomisk utkomst, men också av ideologi och känslor.
– En stark arbetarbakgrund sedan barnsben. Maken är också en arbetare som har utbildat sig och avancerat till tjänstemannanivå. Han kanske är mer medelklass än jag, säger en medelålders kvinna inom metall.
– Till det yttre är jag medelklass. Egnahemshus, hund och två bilar, skriver av en medelålders man som arbetar i trävarubranschen.
Enligt medlemsundersökningen anser en majoritet av Industrifackets medlemmar (64 %) att de tillhör arbetarklassen. Näst vanligast är att uppleva tillhörighet till medelklassen (22%). Här har det skett en tydlig förändring jämfört med 2020 års medlemsundersökning: arbetarklassen har minskat och medelklassen har ökat med 4 procentenheter.
En dålig ställning på arbetsmarknaden har en direkt inverkan på man upplever att man placerar sig i samhället och hör till klasser. Detta påverkas i synnerhet av ställningen på arbetsmarknaden, dvs. om det finns arbete eller inte och hur man klarar sig ekonomiskt med arbetet.
Klass och partipolitisk ståndpunkt
Valstudier visar att yrkesställning och identifiering med arbetarklassen inte längre hand i hand bland medlemmarna i FFC-förbunden. Sannfinländarnas anhängare inkluderar jobbare som i fråga om yrkesställning är arbetarklass men upplever att de tillhör medelklassen eller övre medelklassen. Detta återspeglas också i Industrifackets medlemsundersökning.
Av Industrifackets medlemmar upplever anhängare av traditionella arbetarpartier tydligt att de är arbetarklass: en klar majoritet av Vänsterförbundets (79 %) och SDP:s (75 %) anhängare upplever så. Även majoriteten av Sannfinländarnas anhängare (65 %) identifierar sig med arbetarklassen.
Medlemsundersökningen genomfördes i januari–februari 2023. Ett par månader före riksdagsvalet hade Sannfinländarna och SDP (totalt 42 %) samlat mest understöd. Nästan lika populära var dock alternativen ”Jag vet inte” och ”Jag vill inte berätta” (totalt 39 %). På grund av de många osäkerhetsfaktorerna kan man bara ana slutresultatet.