Förtroendemannen har ett serviceuppdrag där förbundets stöd är avgörande – En färsk rapport granskar förtroendemännens roll på 2020-talet

De finländska förtroendemännen bedömer att samarbetet med arbetsgivaren i genomsnitt fungerar ganska bra. Vanliga utmaningar för förtroendemännen är att tiden inte räcker till, att det finns så många ärenden att sköta, att man representerar en så brokig skara arbetstagare och att man upplever press från många håll. Så här kan man sammanfatta de viktigaste slutsatserna i en färsk rapport om förtroendemännens roll.

Liisa-Johanna Pesonen är huvudförtroendeman på Fujitsu Finland och hon säger att den rapport som Industrins lönearbetare TP har beställt på många sätt motsvarar hennes egna erfarenheter. Hon tyckte det var lite oväntat, men positivt, att höra vad andra anser om förtroendemännen.

– Jag blev förvånad över att den allmänna bilden av förtroendemännen var så positiv. Kanske folk har insett att det går att förbättra arbetslivet tillsammans, sa Pesonen när hon deltog i en paneldiskussion i samband med att rapporten publicerades.

Också på Fujitsu finns det de som har speciella föreställningar om förtroendemannens roll.

– En del tror att förtroendemännen bara står iklädda strejkvästar och gormar, eller att de annars bara är onödiga. Kanske framför allt många högutbildade utgår ifrån att de själva kan lösa problem som gäller den egna anställningen. Men hos oss har allt fler under de senaste tio åren börjat förstå att förtroendemännen är med och utvecklar företaget.

I rapporten har man sammanställt öppna svar av 587 förtroendemän, där de redogör för hur de anser att förtroendemannasystemet fungerar och hurdant uppdraget som förtroendeman är.

När förtroendemännen ombads betygsätta samarbetet med arbetsgivaren på skalan 4–10, blev medeltalet av alla svar 7,43 och det vanligaste vitsordet var 8. Också Liisa-Johanna Pesonen tycker också det vitsordet beskriver situationen på Fujitsu.

– Rent allmänt fungerar samarbetet bra, men det kunde fungera ännu bättre. Dialogen med arbetsgivaren är helt bra och saker och ting ordnar sig.

Rapporten visar att det finns stora skillnader i hur samarbetet fungerar på arbetsplatserna. Båda ytterligheterna förekommer – av dem som svarade gav 13 personer vitsordet 10, medan sex personer gav vitsordet 4.

Representerar allt från montörer till diplomingenjörer

Fujitsu Finland har omkring 1600 anställda. Företaget tillämpar kollektivavtalet för dataservicebranschen, även om kollektivavtalet i fjol förlorade sin allmänt bindande verkan på grund av att organiseringsgraden i branschen har sjunkit till under 50 procent.

Kollektivavtalet gäller alla löntagare vid företaget. Liisa-Johanna Pesonen är alltså intressebevakare för såväl diplomingenjörer som försäljare, kundrådgivare och montörer som utför service på fältet. Arbetstagarna på Fujitsu hör till mer än 20 fackförbund. En av de utmaningar som nämndes i rapporten – att man som förtroendeman representerar en brokig skara arbetstagare – är alltså i högsta grad sant också för henne.

Utmaningarna konkretiseras till exempel när man ska avtala om lokala löneuppgörelser.

– För huvudförtroendemannen handlar det då om en balansgång gällande målsättningarna. Om man enbart skulle följa de Akava-anslutna förbundens linje, borde lönerna höjas med en viss procent när man fördelar de lokala potterna, medan FFC-förbundens linje däremot skulle vara att lönerna höjs med ett visst belopp. Under årens lopp har vi haft uppgörelser i procent och blandade uppgörelser, men någon ren eurolinje har vi aldrig haft.

Förtroendemannen har ett serviceuppdrag

Liisa-Johanna Pesonen blev huvudförtroendeman för tio år sedan. Enligt en av dem som berättade om sina erfarenheter i rapporten förväntas förtroendemannen vara ”psykolog, terapeut och präst”. Pesonen har själv konstaterat det samma och hon lägger dessutom till ekonom och jurist på listan.

– Men som huvudförtroendeman jobbar jag i ett serviceyrke. Om någon fråga inte hör hemma på mitt bord, försöker jag hitta någon annan som kan sköta frågan och se till att allt går bra.

Hon sköter sitt uppdrag på heltid, vilket gör saker och ting mycket lättare.

– Tidigare jobbade jag delvis med kunder och då var tidsanvändningen besärlig. Även om man skulle ha stått inför omställningsförhandlingar, så kunde man inte låta kunderna vänta.

På Fujitsu har huvudförtroendemannen uppbackning av fem andra förtroendemän.

I rapporten uppger 74 procent av förtroendemännen att de är nöjda med sina utbildningsmöjligheter. Liisa-Johanna Pesonen hör till den här gruppen. Hon har uppdaterat sitt kunnande bland annat på kurser som har ordnats av De högre tjänstemännen YTN och Industrins lönearbetare.

Nödvändigt med stöd från förbundet

Under paneldiskussionen vid lanseringen av rapporten diskuterades förhandlingsupplägget mellan förtroendemännen och arbetsgivarna.

Arbetsgivarorganisationen Skogsindustrins representant ansåg att förtroendemännen borde ingå lokala kollektivavtal direkt med arbetsgivaren utan hjälp av fackförbundets representanter – och motiverade det med att det skulle vara ”ett sätt att visa att det finns förtroende”. Industrifackets första vice ordförande Turja Lehtonen svarade att förtroendemännen inte vill förhandla ensamma.

– Ofta har förtroendemännen utbildning på yrkesskolenivå. Även om de har gått förbundets förtroendemannakurser, är förhandlingspositionerna inte jämlika när vd:n och företagets jurister sitter på andra sidan bordet. Förtroendemännen har varit eniga om att de vill att fackförbundet ska delta i förhandlingarna, påpekade Lehtonen.

Liisa-Johanna Pesonens fackförbund är Finlands Ekonomer. Ändå anser också hon att parterna skulle vara ojämlika om de lokala förhandlingarna fördes utan stöd från fackförbundet.

– Tur att facket finns. Fackförbundet håller förtroendemännen om ryggen, eftersom förbundet ger juridisk rådgivning och tolkningshjälp. Om arbetsgivaren vill visa att den har förtroende för arbetstagarna, så kunde den dela med sig av all information också till förtroendemannen.

Rapporten om förtroendemännen på 2020-talets arbetsplatser (på finska) har utarbetats av juris doktor Jaana Paanetoja. Rapporten innehåller också en rättslig diskussion om förtroendemännens roll.