Riku Aalto: Godkänner vi arbetsgivarnas lönemodell eller har vi ett eget alternativ?

Industrifackets fullmäktige samlades till möte för sista gången under fullmäktigeperioden. Förbundet väljer en ny fullmäktige i samband med förbundskongressen i Tammerfors 22–24.5.

Ordförande Riku Aalto ville i sitt öppningsanförande tacka medlemmar och förbundsanställda för ett gott arbete under kongressperioden som präglats av stora omställningar så väl på hemmaplan som ute i världen. Industrifackets första kongressperiod börjar lida mot sitt slut.

Förbundet har klarat av att förhandla fram drygt hundra nya företagsspecifika avtal med företag inom den mekaniska skogsindustrin.

Aalto nämnde bland annat att förbundet klarat av att se till att allmänbindande kollektivavtal fortfarande gäller inom teknologiindustrin.

– Men, för en hur lång tid? Det här är en fråga som vi får kämpa med även under framtida avtalsrörelser. Vi kan inte längre lita på att arbetsgivarna finns till som en avtalspartner för riksomfattande avtal, utan vi måste också börjafundera på alternativ till att trygga och utveckla anställningsvillkoren för våra medlemmar.

Skogsindustrins drag där organisationen inte längre förhandlar om riksomfattande kollektivavtal för branschen erbjöd redan tidigare en skola i hur det kan gå, påminde Aalto.

Även det världspolitiska läget med Rysslands anfallskrig mot Ukraina och dess följder har påverkat Industrifacket verksamhet. Förbundet fördömde genast i tydliga ordalag Rysslands brutala angrepp i februari 2022. Dessutom har både förbund och fackavdelningar stött Ukraina även ekonomiskt. Den blågula flaggan har vajat över huvudkontoret i Hagnäs i Helsingfors. I höstas lanserade förbundet Hermes-appen som speciellt ska hjälpa ukrainare på traven och känna till sina rättigheter i arbetslivet i Finland.

Kriget har också lett till en ökad inflation som medlemmarna känner av i plånboken.

– Vi har presenterat flera lösningar på hur man kan lindra att smällen blir för hård. De så kallade kiky-avgifterna, avdrag för resekostnader, stöd för energisparande renoveringar och en så kallad windfall-skatt på energibolagen, bara för att nämna några, sa Aalto.

Utmaningarna har gjort facket starkare, anser ordförande Aalto.

– Trots att allt detta satt sina spår i Industrifacket har det också gjort framåtrörelsen nödvändig för oss. Industrifacket har inte vilat på sina lagrar. Det är en grundförutsättning för en folkrörelse som fackföreningsrörelsen!

Stopp på sjunkande organiseringsgrad

Aalto lyfte även i sitt tal fram Arbets- och näringsministeriets undersökning som visar att kurvan över organiseringsgraden bland löntagarna fortfarande pekar neråt.

– Det handlar om en utveckling som pågått i flera årtionden som inget västland har immunitet mot.

Han anser ändå att det sista fullmäktigemötet under Industrifackets första kongressperiod var rätt ställe att föra fram även goda nyheter. För Industrifackets del har kurvan över sjunkande medlemsantal planat ut.

– Inom den mekaniska skogsindustrin kan vi se att organiseringsgraden växer. Tack vare Operation Trä steg organiseringsgraden med över 10 procentenheter. Målet för följande kongressperiod måste vara att höja organiseringsgraden i alla branscher.

Första maj i högerblåst

I riksdagsvalet blev det klart att Finland tog något av en högersväng. Det blåser från höger i regeringsförhandlingarna. Regeringssonderaren Petteri Orpo har lovat avslöja den kommande regeringsbasen före maj. Sannfinländarnas linje i flera arbetslivsfrågor är höljd i dunkel eller åtminstone varierat beroende på vem som varit inbjuden till tv-studion.

– Vi litar på att Sannfinländarna håller de löfte som de gett facket. Oberoende hur regeringen ser ut kommer Industrifacket att vara redo för samarbete. Vi vill också påverka regeringsprogrammet. Vi har ett viktigt önskemål vi vill framföra åt Orpo. Industrifacket vill att de frågor som gäller arbetslivet och arbetsmarknaden behandlas, bereds och fattas beslut om i trepartssamarbete.

Aalto anser att trepartssamarbetet ska skrivas in i regeringsprogrammet. På så sätt skulle man undvika de misstag som Sipiläregeringen begick.

– Då var facken och regeringen i konflikt så gott som hela tiden då regeringen ville av ideologiska skäl ibland försvaga uppsägningsskyddet och ibland skära i lönerna, sa Aalto.

Avtalsrörelsen bidrog till kontinuitet

För Industrifackets del var avtalsrörelsen i mål för den här gången i april då parterna godkände ett nytt kollektivavtal för snickeriindustrin. Avtalsrörelsen präglades av stigande konsumentpriser, energikris och ekonomisk oro på grund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

– Finländarna märker av det vid butikskassan, bensinpumpen och i raterna för bolånet. Finländarna har blivit fattigare. Löneförhöjningarna sätter ett stopp på utvecklingen, men hjälper inte desto mera. Att få tillbaka köpkraften på den nivå den var tidigare tar längre än en avtalsrörelse.

I Tyskland och Sverige har Industrifackets systerförbund lyckats med att komma överens om större löneförhöjningar. Orsaken stavas en högre inflation än i Finland.

I Finland bidrog formen på avtalet till att det godkändes då det garanterar ungefär lika stora löneförhöjningar för alla, enligt Aalto.

– Tvååriga avtal förstärker vårt avtalssystem och skapar förutsägbarhet både för arbetstagare och arbetsgivare, sade Aalto.

Avtalsrörelsen präglades också av en speciellt sträng koordinering i arbetsgivarlägret. I praktiken innebar det att man förhandlade på allvar endast med Industrifackets förhandlingsbord för teknologi- och kemiindustrin, medan man i alla andra avtalsbranscher väntade på resultatet.

– Arbetsgivarna vill nu tvinga fram den här exportdrivna modellen på arbetsmarknaden. De har också rätt bra lyckats med det. Flera fack har kritiserat modellen men har inte vågat utmana den tillräckligt hårt. Så länge ord och handlingar inte möts på arbetstagarsidan så ger vi arbetsgivarna chansen definiera den. Med tiden blir den här modellen mer etablerad, sade Aalto.

Ordförande anser att svaret finns i ett tätare samarbete mellan löntagarförbunden. Det fick vi prov på under senaste kollektivavtalsförhandlingar. Det har kommit kritik från mediehåll och arbetsgivarförbunden och satsningen med ett löneförbund mellan FFC-förbunden. Det facken lyckades med har blivit i skymundan.

– Nu är det hög tid inom facken att prata om hur samarbetet med de andra förbunden om ett hurdant samarbete vi kan under kommande avtalsrörelser. Det finns inga färdiga modeller för det. Det handlar sist och slutligen om en ganska lätt fråga: Godkänner vi arbetsgivarnas lönemodell eller har vi ett eget alternativ?