Industrifackets mål för valperioden 2023–2027

Inför riksdagsvalet ger Industrifacket sin egen vision om hur Finland ska övervinna utmaningarna under valperioden 2023–2027. Vi presenterar metoderna för att bygga upp en hållbar ekonomi och industri, utveckla ett mer rättvist arbetsliv, öka sysselsättningsgraden och arbetets produktivitet samt stärka finländarnas välfärd och trygghet. Vår syn bygger på en stark värdegrund som är inriktad på en kultur av samarbete och gemensamma avtal och som respekterar arbetet och dem som utför arbetet. Det finländska samhället måste vara rättvist från generation till generation. I Finland ska man kunna klara sig med en lön som man tjänat in från ett jobb. För att detta ska genomföras, måste åtgärder vidtas för att förstärka och övervaka arbetslivets spelregler. Samtidigt måste Finland bedriva en ansvarsfull skattepolitik som respekterar arbetstagarna.

Hotet om att ekonomin störtar in i en ny recession efter coronapandemin, energikrisen och inflationen som orsakats av kriget i Ukraina samt bristen på arbetskraft och det strukturella underskottet i de offentliga finanserna som plågar Finland på grund av befolkningens åldersstruktur kommer att sätta stor press på arbetet i den riksdag som väljs på våren och den regering som bildas utifrån valresultatet. Dessutom har behovet att vidta åtgärder för att bromsa upp klimatförändringen, stärka finländarnas kompetens och förnya arbetsmarknaden inte försvunnit någonstans.

Industrin behövs

Finland behöver industrin för att skapa välfärd för finländarna. Inkomsterna från export av industriprodukter väger upp en betydande del av importbehoven i samhällsekonomin. Industrin skapar direkta och indirekta arbetstillfällen överallt i Finland. Det är viktigt för hela samhället att trygga dessa livsviktiga branschers verksamhetsmiljö och å andra sidan att stärka hållbarheten inom verksamheterna.

Det gäller att garantera den infrastruktur och logistik som industrin behöver, liksom industrins tillgång till energi till ett överkomligt pris och till kompetent arbetskraft. Samtidigt gäller det att stärka respekten för arbetsvillkoren, den rättvisa fördelningen av inkomsterna mellan arbetstagare och ägare samt åtgärderna för att förbättra arbetarskyddet. Skatt ska betalas till samhället på de resultat som genereras i Finland, eftersom det är samhällets verksamhet som gör det möjligt för företagen att bedriva framgångsrik affärsverksamhet.

Naturresurser ska användas hållbart

De gemensamma naturresurserna måste användas hållbart, så att även de kommande generationer kan bygga sitt välbefinnande på dem. Den finländska industrin är en del av lösningen för att bromsa upp klimatförändringen. EU:s miljöbestämmelser måste genomföras på lika villkor i alla medlemsstater. Förorenande konkurrens från länder utanför EES måste förhindras, så att det inte är möjligt att uppnå konkurrensfördelar i förhållande till ansvarsfulla aktörer genom att försumma arbetstagarnas rättigheter eller klimatåtgärderna.

Industrifacket anser att diskussionen om skogspolitiken är alltför ensidig. Förutom utvecklingen av kolsänkor måste man lösa frågorna om hur övergången från fossila bränslen till förnybara råvaror och den cirkulära ekonomin ska genomföras. Finlands mål att öka antalet arbetsplatser som skapas av bioekonomin med en fjärdedel till 400 000 kräver att den finländska naturresurspolitiken är hållbar över en tidsperiod på minst 80–100 år.

Köpkraftskrisen måste lösas, det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet får inte försvagas

Enligt Industrifacket är försvagningen av löntagarnas köpkraft som orsakas av den kraftiga inflationsökningen och energikrisen det viktigaste problemet som måste lösas under nästa valperiod. Den försvagade köpkraften utgör ett allvarligt hot mot den inhemska efterfrågan och den positiva sysselsättningsutvecklingen och kan förlänga en eventuell recession. Förbundet anser att det bästa sättet att rätta till köpkraftsproblemet hos löntagarna är att socialförsäkringsavgifterna som överfördes till de anställda i konkurrenskraftsavtalet återställs till arbetsgivarna. Annulleringen av “kiky” (från finskans kilpailukyky) stärker löntagarnas köpkraft med omkring två procent i alla inkomsttagargrupper på ett sätt som är neutralt för den offentliga ekonomin.

Industrifacket kritiserar de politiska partiernas vilja att försvaga arbetslöshetsskyddet. Samlingspartiet, som innehar det största partiets ställning, har föreslagit en halvering av det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet. Enligt Industrifackets uppskattning skulle rentav tiotusen yrkespersoner inom industrin falla på grundskyddet i industrifackets avtalsbranscher om antalet förmånsdagar minskades till tvåhundra enligt Samlingspartiets förslag. Flera regeringar har redan skärpt villkoren för att få arbetslöshetsskydd eller förkortat arbetslöshetsskyddets längd under 2010-talet. Enligt Industrifacket är det nu dags att ta en andhämtningspaus och följa med reformernas sysselsättningseffekter.

Förtroendemännens ställning i lagen, lönestöld måste ingripas i

Industrifacket anser att det är viktigt att förtroendemannens ställning och rättigheter skrivs in i lagstiftningen mer exakt än i dag. Hittills har uppgifterna för arbetstagarnas representanter i första hand definierats i kollektivavtal. Sedan arbetsgivarna avslutat den rikstäckande avtalsverksamheten inom skogsindustrin har dock en liten minoritet av arbetsgivarna försökt bestrida valet av förtroendemän som valts av de anställda och rätten att företräda arbetstagarna i företagsspecifika förhandlingar. En tydlig lagstadgad skyldighet om att erkänna förtroendemannen som arbetstagarnas främsta representant skyddar arbetstagarnas rätt att organisera sig, även i företag som inte organiserat sig.

Definitionen av universaliteten förnyas så, att bindande minimiarbetsvillkor kan fastställas för sektorn även om inget nationellt kollektivavtal har ingåtts. Det representerade avtalet bör anses vara det avtal som berör den största andelen anställda, antingen direkt eller genom anslutningsavtal. Läran om kollektivavtalens efterverkan som har bekräftats i rättspraxis ska förankras tydligt i lagstiftningen.

Ur industrifackets synvinkel likställs utbetalningen av löner som avsiktligt är lägre än vad som föreskrivs i lagen och kollektivavtalet, eller betalning av skadestånd och separat ersättning till arbetstagaren, med stöld. Detta leder dock inte till straff i Finland. Lönestölder måste sanktioneras kännbart så att utnyttjande av arbetstagare som är beroende av arbetsgivaren eller omedvetna om spelreglerna på jobbet, ofta utländska arbetstagare, är oattraktivt. Industrifacket vill också värna om möjligheten för utländska arbetstagare att anmäla missförhållanden genom att trygga uppehållsrätten medan tvisten behandlas.

Industrifackets centrala mål för valperioden 2023–2027:

Hantering av köpkraftskrisen

Återlämnandet av arbetsgivaravgifterna till arbetsgivarna (2,05 %) som överförts för att betalas enligt konkurrenskraftsavtalet.
Varaktigheten och nivån på det inkomstrelaterade utkomstskyddet behålls på nuvarande nivå.
Låg- och medelinkomsthushåll stöds i energiomställningen och energiinvesteringar.

Arbetsmarknaden

Vi värnar om arbetstagarnas rätt att organisera sig, komma överens om arbetsvillkoren och vidta stridsåtgärder på varje arbetsplats.
Att förankra förtroendemännens ställning i lagstiftningen enligt Sveriges modell.
Kollektivavtalens efterverkan i förankras i lagstiftningen.
Universaliteten reformeras så, att bindande minimiarbetsvillkor kan fastställas för sektorn även om inget nationellt kollektivavtal har ingåtts.

Arbetslivets spelregler

Avsiktlig lönedumpning, dvs. lönestöld sanktioneras.
Fackföreningarna får rätt att lämna käromål.
Utländska arbetstagares rätt att stanna kvar i landet då de har blivit utnyttjade.
Användningen av skattenummer utvidgas från byggsektorn och skeppsvarven till industri, primärproduktion och tjänster.

Utbildning

Resurserna för yrkesutbildning måste förbättras.
De administrativa hindren för att kombinera utbildningarna på andra stadiet måste undanröjas.
Rätten till utbildning under arbetskarriären måste förverkligas för alla arbetstagare.

Industri, klimat och naturresurser

Självförsörjning av energi genom att öka produktionen av grön el och vätgas.
Reparationseftersläpningen i trafikledsnätverket måste minskas och de planerade investeringarna i det nedre vägnätet och järnvägsförbindelsen Björneborg–Tammerfors–Jyväskylä måste genomföras.
Myndigheternas tillståndsresurser och rättsväsendets förmåga att handlägga besvär över tillstånd måste förbättras och industriella miljötillstånd måste röra sig mot principen om ett enda överklagbart tillstånd.
Näringsstöden ska riktas till FUI-verksamhet, demonstrations- och exportfinansiering samt att främja klimatmål.
De nationella skogs- och bioekonomistrategierna ska vara vägledande för målet kolneutralitet när det gäller kolsänkor, råvaruomställning och cirkulär ekonomi.
Industrin gynnas av en tydlig och långsiktigt styrd klimatpolitik. Målet för 2035 måste hållas fast vid.