En vanlig jobbare bland andra –
3. Det finns inget spelrum kvar
Majoriteten (76 %) av respondenterna i Industrifackets medlemsundersökning upplever att det är trevligt att gå till jobbet. Detta tyder på att arbetet är meningsfullt, att de trivs på arbetet och är engagerade i arbetet, vilket främjas av olika arbetsrelaterade resurser. När arbetet smakar bra och känns inspirerande blir också resultatet bättre.
Arbetsmotivationen påverkar också arbetstagarens välbefinnande i arbetet och hur han eller hon klarar arbetet och orkar i arbetet. Bra ledarskap på arbetsplatsen, en effektiv arbetsfördelning och en trevlig arbetsgemenskapfrämjar det här och ökar motivationen. Manliga medlemmar som svarade på medlemsundersökningen upplever att deras arbete är mer meningsfullt än kvinnliga medlemmar.
En smidig rytm mellan arbete och fritid hjälper till att orka. Förutom tillräckligt med egen tid är det viktigt att med hur man kopplar bort från jobbet. När man inte tänker på jobbet utanför arbetstid är situationen i balans.
En fjärdedel av kvinnliga medlemmar är bekymrade över arbetsfrågor också när de är lediga, medan färre män upplever detta. Även arbetstidsformen påverkar. Skiftarbetare lämnar arbetet på arbetsplatsen klart oftare än dagsarbetare.
Arbetshälsoinstitutets studie Hur mår Finland? (2023) visar att arbetstagarnas välbefinnande i arbetet har försämrats klart sedan 2020. Enligt studien stödjer partiellt distansarbete välbefinnande i arbetet bäst. Bara få (5 %) av Industrifackets vanliga jobbare har möjlighet att arbeta på distans. Medlemsundersökningen visar också på utmattningstecken. Orsakerna till utmattning är antalet utförda arbetstimmar, otrevligt arbete eller arbetstidsform.
– Livet går så att man knappt hinner njuta av det. Arbete och många små barn. Jag har inget eget liv alls. Man måste bara orka, säger en medelålders metallman.
I medlemsundersökningen lyfts familj, vänner och arbetsgemenskapen dock fram som de viktigaste stöttepelarna för att orka. Många säger att de har hittat en livskumpan som vardagen löper bra med. Ofta bärs vardagen upp av insikten om vad som egentligen är viktigast.
– Mitt liv är fantastiskt tack vare min fru och mina barn. Efter att jag insåg att arbetet inte är det viktigaste i livet, upphörde stressen och allt blev lättare, säger en medelålders man som jobbar i metallbranschen.
– Jag blir genast på bättre humör av barnens närvaro. Varannan vecka är alltså bättre, säger en annan medelålders metallarbetare.
Långa arbetsveckor har blivit vanligare
Industrifackets medlemmar arbetar längre veckor än tidigare. Detta är den första stora förändringen i medlemsundersökningen. Förutom att förbättra köpkraften finns det arbetsgivare som driver till detta. De har tagit bort allt ”spelrum” på arbetsplatserna. Allt tilläggsarbete ökar antalet arbetade timmar – och minskar den egna och familjens gemensamma tid.
I medlemsundersökningen ombads respondenterna att räkna ihop arbetsmängden under en vanlig arbetsvecka, dvs. antalet timmar i huvudarbetet, samt i bisysslor och övertidsarbete. Förändringen är betydande. Andelen som arbetar mer än 40 timmar i veckan har rentav fördubblats jämfört med resultatet i medlemsundersökningen 2020.
Nästan en tiondel (8 %) av dem som arbetar långa veckor har en arbetsvecka på mer än 45 timmar. Enligt medlemsundersökningen skulle allt fler medlemmar i Industrifacket (61 %) kunna arbeta mer än i nuläget. I synnerhet säger majoriteten av respondenterna under 36 år (70 %) att de skulle kunna arbeta mer.
Minskad autonomi i arbetet
En annan viktig observation av medlemsundersökningen är att autonomin i de vanliga jobbarnas arbete har minskat på tre år. ”Det finns inget spelrum kvar”. Så beskrivs situationen av en medelålders man som arbetar i kemibranschen. Arbetsautonomi handlar om vad som man kan påverka i sitt arbete. Rentav en sjättedel (17 %) av respondenterna i undersökningen anser att de inte har några påverkansmöjligheter i någon av dessa frågor.
De som svarat på medlemsundersökningen har störst möjlighet att påverka arbetsuppgifternas ordningsföljd och arbetstakten, och hälften av respondenterna känner så. Ungefär en tredjedel känner att de kan påverka arbetstiden, arbetsuppgifterna och sättet som arbetet fördelas på. En femtedel kan påverka vem de arbetar med.
Ålder verkar inte ha en lika stor inverkan på vad som man själv kan påverka i sitt arbete. Egentligen är det bara åldersgruppen över 55 år som upplever oftare än de andra att de inte kan påverka hur arbetet fördelas eller vem de arbetar med.